Råstofjällen

Inleiding

Råstofjällen is het gebied in het meest Noord-Westelijke hoek van Zweden. Aan de Noordkant wordt het begrensd door de grensrivier met Finland, aan de Westkant door de grens met Noorwegen, en aan de Zuidkant door het meer Törneträsk en de rivier Torneälven. Aan de oostkant vormt de weg van Karesuando naar Soppero (Kiruna) de begrenzing. Het is een weinig bezocht gebied dat wordt gebruikt door Esrange, het European Space Range. Esrange is een internationaal centrum voor ruimte operaties d.m.v. satelieten, raketten, ballonnen etc. Bij lanceringen vallen (resten van) deze ruimtevaartuigen terug in het gebied, dat op de kaart staat aangegeven als "Raketskjutfält" of "Skytefelt for raketter". Het gebied is vrij toegankelijk behalve als er lanceringen zijn gepland. Op de website van Esrange of bij het Toeristenbureau in Kiruna is het lanceerprogramma verkrijgbaar.

Website:

Tijdens lanceringen word je geacht te schuilen in de schuilruimtes die hier en daar zijn neergezet.

Er zijn vrijwel geen voorzieningen in het gebied. Wel is er een enkele gemarkeerde route uitgezet (die met name als skiroute in de winterperiode gebruikt wordt).

Aan de Noordzijde is Råstofjällen bereikbaar

Kilpisjärvi en Peera zijn te bereiken met het openbaar vervoer (Route1: Kiruna-Karesuando-hotel-1 km lopen naar Finland, bij benzinestation bus naar Kilpisjärvi; Route 2: dagelijkse busdienst van Rovaniemi naar Kilpisjärvi).

Aan de zuidzijde is het gebied zomers niet toegankelijk zonder boot of helikopter. De Torneälven vormt een onneembare barriëre. Vermoedelijk is vervoer te regelen bij Kiruna flyg.
Je kunt ook vanuit Björkliden nabij Abisko om het meer Torneträsk lopen en via het gebergte aan de noordkant naar Kattuvuoma of naar Vuoskojaure lopen. Vanaf hier kun je een wandelpad naar Kilpisjärvi volgen. Dit is de variant die ik in 2002 heb gelopen. Björkliden is dagelijks met de trein vanuit Kiruna bereikbaar.

Aan de Oostzijde is het gebied bereikbaar via een weg ten Noorden van Övre Soppero. Deze weg gaat naar Järamä en Pulsujärvi, nederzettingen van de Samen. Je kunt ook starten vanuit Maunu, een gehucht iets ten westen van Karesuando. Hier begint een karrenspoor, nou ja, een door atv's of quad's ingeslepen pad.

Wandelen

Het wandelpad Råstofjällen loopt van Kattuvuoma (even ten Noorden van het meer Törneträsk via Råstojaure (een meer beroemd om zijn vis met een viskamp) en de Pältsastugan (aansluiting op Nordkalottleden) naar Treriksröset (het drielandenpunt). Daar waar de Nordkalottleden door het Dividal in Noorwegen voert, neemt het pad Råstofjällen een oostelijker route aan de Zweedse kant van de grens. Er zijn onderweg geen voorzieningen (m.u.v. Pältsastuga aan het eind van de route), loopt over relatief licht terrein en kent weinig bezoekers.
In 2002 heb ik het pad gelopen van Kilpisjärvi naar Vuoskojaure en vandaar cross country (d.w.z. padloos) naar Björkliden. Dit laatste stuk is wat zwaarder dan het uitgezette pad maar goed te doen.

 

Verder kun je ook cross country door Råstofjällen trekken. In 2005 ben ik vanaf de brug over de grensrivier bij Peera naar Karesuando (Maunu) gelopen. Aan begin en einde van de tocht kon ik een karrenspoor volgen, de rest was cross country. De vegetatie stond hierbij danig in de weg, hetgeen resulteerde in een zeer zware trektocht. De struiken van dwergberken kunnen dicht op elkaar staan en tot kniehoogte reiken. Bij beekjes belemmeren stroken manshoge wilgenstruiken (Salix lapponum en Salix glauca) de doorgang.

aanvullend informatie

Onderstaande informatie is overgenomen uit Vandra i Sverige, van lars Magnusson:

Råstofjällen

Klik voor vergroting

Det nordligaste hörnet av Sverige mellan Treriksröset och Soppero kan man tveklöst utnämna till landets minst besökta fjällområde. Det är sällan vandrade marker, en ödebygd med ett glest ledsystem och en enda fjällstuga längst i norr. Området ligger långt från närmaste vägförbindelse. I gengäld möts man aven i stor utsträckning flack och lättvandrad fjällterräng. För den som söker jungfruliga och okända marker är Råstofjällen ett perfekt mål.
Naturen i Råstofjällen är karg och avskalad och invandringen av växter och djur pågår alltjämt. Det är ett ungt landskap där istiden känns nära. Terrängen utgörs av ett tundralandskap med palsar, vidsträckta fjällhedar, rullstensåsar, sjöar, myrar och några få uppstickande fjällmassiv som Tsåktso och Pältsas branta profil. Björkskog finns sparsamt, men i Kummaenos dalgång kan den vara överraskande frodig.

 

Råstofjällens mest berömda områden är Pältsan och Taavavuoma. Dit går emellertid inga vandringsleder. Det 1 444 meter höga Pältsan är Sveriges nordligaste högfjäll och känt för sin rika växtlighet. Berggrunden består av amfibolit med inslag av kalkrika glimmerskiffrar. Här hittar man flera rariteter som Laestadius vallmo, fjälltrift, kolstarr, brokstarr och fjällklocka. Pältsan ligger 7 km nordväst om Pältsastugan. Taavavuoma är ett märkligt myr- och tundralandskap med Sveriges mäktigaste palsmyrar och ett rikt fågelliv ca 15 km nordväst om Pulsujärvi.

I Råstofjällen finns ett system med statliga vandringsleder omfattande totalt 237 km, varav Nord kalottIeden står för 19 km. Flera av lederna fortsätter in i Norge. Lederna är sparsamt använda men i de flesta fall lätta att följa. En bra fjällkarta är ändå att rekommendera. I björkskogen är lederna markerade med färg på träden medan de är rösade och kryssmarkerade på kalfjället. Pältsas tu gan längs Nordkalottleden i norr är den enda fjällstugan i hela området, så tält är ett måste vid längre vandringar. Fyra rastskydd finns dock längs lederna.

Vandringslederna går oftast i flack och lättvandrad terräng, men där man passerar sankmarker, videsnår och blackterräng kan det vara besvärligare att ta sig fram. Man får också vara beredd på en del vad, även om de flesta är lätta. Huvudleden genom området är nästan 9 mil och går från Laimoluokta i söder till Kummavuopio vid finska gränsen i norr. Utgår man söderifrån kan man beställa båtskjuts över Torneträsk till Laimoviken. Leden är i skapligt skick, bortsett från den första milen i söder. Här går leden genom björkskogen, med ett myller av renstigar, och det är svårt att veta vilken stig man ska följa. Ibland är leden svår att se p g a den rika vegetationen. Längre norrut går man över den väldiga fjällplatån Råstonselkä, som är lättvandrad. Den 47 km långa leden Vuoskojaure-Jeremä går på sandiga hedar med gles björkskog och över t1acka kalfjäll med lättvandrade rishedar. Leden är bra markerad och skapligt spångad. Lederna runt Pältsa går också över hedar och flacka sandåsar, men även genom björkskog. De är relativt väl markerade men lite använda.


Omkring 4 mil nordost om Torneträsk ligger en vidsträckt fjällslätt på 600-700 meters höjd. Det är Tsåktsoplatåns tundralandskap, vars yta till 1/8 upptas av palsmyrar. Det är ett ödeland med torra, lättgångna rishedar och våta myrar ovanför trädgränsen. I öster sticker det spetsiga fjället Tsåktso (1 118 m ö h) upp som en vägvisare. I detta myr- och sjörika landskap finns ett rikt fågelliv med vadare som dvärgbeckasin, brushane, smalnäbbad simsnäppa och mosnäppa. I videsnåren häckar rödstrupig piplärka och snösiska, två representanter för den arktiska småfågelfaunan.

Nära Kamasjaure i platåns västra del, löper Pärvieförkastningen med sin 5-10 m höga brant. Förkastningen är hela 15 mil lång och väckte sensation när den kom till geologernas kännedom i mitten av 1970- talet. En förkastning uppstår när bergblock rör sig i förhållande till varandra, t ex vid jordskalv. Det märkliga med Pärvieförkastningen var dess ålder. Den hade bildats för bara 6000-7000 år sedan, alltså efter den senaste istiden. Den rösade leden från Laimoluokta till Kummavuopio passerar efter ca 30 km vandring över Tsåktsoplatån.

 

 

email

contact

wie ben ik